Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 skulden är samhällets.
känslor och i plikter, allt det förakt för ärfda
ideal, all den lek med lifvets allvar, all den
lönlösa kamp mot öfvermäktiga frestelser, allt
det hemska mörker och den hålögda tomhet,
som grinar emot oss, då vi söka göra oss klart,
hvad som är kännetecknande för tidens
ungdom? —
Mot denna djupsvarta bakgrund framträda
ljusa bilder, det vet jag väl, bilder af ungdom,
som står fager och ljus, en kämpavakt för
rena viljor och stora tankar, ett bålverk mot
ondskan i världen.
Men dessas därvaro bekräfta blott den sanning
vi måste tvinga alla att se. Mot dessa ha lifvet
och samhället varit goda. Mot dessa har
samhället genom föräldrar, skolor och harmoniska
lifsförhållanden fyllt den plikt, som det brutit
gent emot de öfriga.
Lika många tusental, som dessa olyckliga äro,
lika många tusental gånger har samhället brutit
sin plikt, därest det icke i det enskilda fallet
kan påvisa att allt blifvit gjordt medan vidjan
var vek och viljan ung för att böja den rätt.
Hvad båtar det att klaga öfver allt det onda,
som varit och som är? Låt oss hellre göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
