Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - En gurmands ändalykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förebråelser; »men», tillade han, tagande ett steg närmare,
»en rätt har likväl rakat din mun förbi, märker jag.»
»Och vad skulle det vara för en rätt?» frågade
snickaren med ett visst förakt, ty nu fann han sig inne på ett
fält, där han kunde mäta sig med vem som helst.
»Jo du, det är ett slags buljong, min gosse lilla!»
»Kanske hönsbuljong med ris?» genmälde snickaren;
»en ljusblå buljong! Bara sjövatten och smakar som ett
slag vid örat.»
»Nej du», förklarade värden, »det är rammelbuljong
med hassel, du, och den smakar som två slag vid örat.».
Den kraftiga förrätt, varom nu var fråga, tillagas, som
man vet, både med händer och fötter, alldeles som
kommissbrödet i kronobagerierna, och om man väl kan finna
många, som gärna vilja servera den, finner man svårligen
någon, som vid dylik anrättning gärna vill vara gäst, eller
i den stackars snickarens kläder.
Serverad med icke mindre än fyra förläggarslevar på
en gång och följaktligen snart vorden tvärmätt, flydde
snickaren hals över huvud från gården, med full
föresats att aldrig återkomma för att tacka för kalaset.
Den föresatsen höll han, ty följande morgon fanns han
död vid stranden, drunknad på två alnars vatten med
ansiktet vänt mot värdshuset, ännu i döden förebrående det
dess nya variation på buljong — den enda han från det
hållet icke kunnat smälta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
