Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - En firad och eftersökt gäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vad! Vad nu!» ropade en av sällskapet. »Vad är
det för en som sitter bredvid länsman?»
»Himmel, han liknar», ropade en annan, »han liknar ...
nej, det är inte möjligt, inte möjligt ...»
»Ack, det är inte blott möjligt, utan säkert!» svarade
den som satt bredvid länsmannen och vilken, till allas
fasa, icke var någon annan än den högtärade gästen från
gårdagen. »Jag måste resa, mina hedersvänner! Så är
det, när man är så eftersökt som jag, jag sa’ ju hur
eftersökt jag var. Det får vara så länge med de där
trä-affärerna. Jag gör i järn i stället. Se här, go vänner,
en bit på prov, se, se bara! Det ska inte vara vanliga
fingrar för en sådan ring.»
Därvid sträckte han fram sina händer, som voro
korslagda över varandra, men hårt sammanknipta vid
handlovarna medelst en järnring.
»Ännu en gång, tack för i går!» ropade han, rörande
livligt på fingerspetsarna. »Tack för i går! Jag kan inte
trycka era händer. Men kom hit i stället och tryck mina!
Kom, bror Ekström, bror Lindgren, bror Berg, bror
Ström! Hårt att resa utan att ha med sig några
suvenirer från er. Adjö hedersknyfflar! Kommer ni till
Stockholm, så glöm inte bort Långholmen! Jag flyttar
dit, det är så vackert om sommaren, man bor som i ett
slott, har till och med högvakt vid porten. Adjö, adjö,
jag skall skicka er min fotografi och ...»
Mera hördes ej, ty vagnen rullade bort och försvann.
Men man hade hört nog, och var det någon i sällskapet
som för tillfället gick i bakrus efter gårdagsaftonen, så
nog blev han spiknykter igen. Men aldrig glömmer man
i den staden den firade och eftersökte gästen från
huvudstaden, den store affärsmannen som ville göra i trä
och järn, fast han, efter vad man fick veta, hela sitt liv
endast gjort i korta varor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
