Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Herr Natanael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nödvändigheten av att respektera dem, i fall hon ville
befordra hans trevnad i hemmet. Den unga frun lovade
att göra för naturalhistorien vad hon ansåg erforderligt,
men icke en bit mera. Hon satte tio gånger mera värde,
försäkrade hon, på en god rädisa än på sin mans alla
vattenplantor, vilka förpestade trädgården med sin fräna
lukt, och vad insekterna beträffade, påstod hon sitt
åliggande som en god och renlig husmoder vara att snarare
jaga bort dem än draga dem på sig.
Mannen suckade. Tredje dagen hemkommen efter sin
vanliga vandring, finner han, o himmel! hela sin rika
snäcksamling nedkastad i brunnen.
»Är det meningen att fylla igen brunnen också?» frågar
han, nästan med gråten i halsen.
»Dricksvattnet blir bättre när man kastar ostronskal i
brunnen», försäkrar frun.
»Var det ostronskal det här?» frågar mannen med sin
vanliga jämmerton.
»Det var sämre än ostronskal, det vet jag nog», svarar
frun, »men det fick gå i brist på bättre. Emellertid ser
du, min gubbe, att jag inte är så oäven i
naturalhistorien, och det skall nog bli bra, bara du inte stör mig i
mina forskningar.»
Hela den dagen satt mannen vid brunnen och tittade i
den; men som den var mycket djup, så såg han ingenting
i den, icke ens sin bedrövade bild, vilket varit någon tröst.
Ingen dag gick förbi att icke den stackars
naturforskaren måste bevittna någon ny scen av förödelse. Än
såg han en marmozetta med sin unga familj jagas på
porten för att lik en tiggerska med sina ungar ströva
omkring i den vida världen; än såg han en myrslok fly för
en antänd halmknippa, som husmodern obarmhärtigt
kastat efter flyktingen; än såg han frön av den största
sällsynthet strös ut på marken och upplockas av så simpla
djur som sparvar och steglitsor.
Han fann nu att han genom att gifta sig begått ett
stort misstag, fruktade att hans lyckliga dagar tagit slut,
och han begrät sitt sorgliga öde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
