Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Kärlek och paraply
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag känner ju er inte det ringaste; ni är för mig den
likgiltigaste sak i världen.’
»’Likgiltigaste sak i världen!’ upprepade jag något
stucken; ’men, min nådiga, man sticker inte beständigt ut
huvudet genom fönstret när det regnar för att se efter en
person som är en likgiltig; man röjer inte denna
nyfikenhet, denna oro, denna ...’
»’Oro? ... Jo visst var jag något orolig, det medger
jag, men ni skall få veta varför, efter ni är så enträgen.
Ser ni, min herre, jag väntade en person upp till mig, och
jag fruktade att han inte skulle komma, när han såg
någon i porten ... Ni ville aldrig gå, ni besvärade ...
Begriper ni nu?’
»’Således skickade ni ner paraplyet ...’
»’För att ni skulle gå, kan ni fatta det?’
»’Och detta ljuva småleende i fönstret, dessa
oupphörliga viftningar med näsduken?’
»’I pur glädje för det jag äntligen blev av med er. Det
var en fasligt envis och inbilsk människa!’
»Jag var ej sen att rekommendera mig. Du finner
således, min bror, att jag icke alltid varit lika kall för det
täcka könet, som du och andra tro. En gång har jag känt
kärlek och en gång burit paraply, men bägge delarna vid
samma tillfälle och för allra sista gången. Men nu
håller det upp, ser jag. Ursäkta, jag har bråttom! Går du
upp i Stora sällskapet i afton, så träffas vi. Vet du, jag
börjar riktigt få tur på femkorts kille.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
