Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Ett hemskt minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekantskap med en ung köpman S**, som ofta drack mig
till och slutligen proponerade brorskål. Brorskålar gå
som en dans i Sverige. Efter muntrationens slut följde
han mig till min port, ty han hade samma väg som jag.
Då vi skulle skiljas, yttrade han:
»Du måste komma hem till mig en dag. Min hustru är
mycket musikalisk, och hon skall bli förtjust i dina visor.»
Jag lovade komma. Den tiden hade jag en verklig uppsjö
på visor. Men jag glömde detta löfte. Kanske hade
jag icke gjort det, om jag förut sett bror S**s fru. Dock,
jag fick tids nog se henne. Det hade varit bättre om jag
icke gjort det; det vore då ett obehagligt minne mindre.
Någon tid hade förflutit, då jag på Regeringsgatan mötte
S**. Jag tryckte hans hand och bad om ursäkt för det
jag icke hållit mitt löfte.
»Annars bor jag där», pekade han på ett hus i närheten;
»vill du gå upp och dricka ett glas, så välkommen!»
Jag fördes genom en våning, dyrbart möblerad; allt
tillkännagav ett nysatt bo. I förmaket mötte vi ett mycket
ungt, vackert fruntimmer, men det låg i de sköna anletsdragen
någonting änsgligt och dystert, som bjärt stack
av mot det övriga.
»Det är min hustru», presenterade mannen, tämligen
vårdslöst; »säg till att man bär in punsch i mitt rum»,
tillade han genast, varefter han gick vidare, och jag
följde honom naturligtvis, ehuru jag helst sett att jag fått
dröja i förmaket.
»Du har en ståtlig fru», yttrade jag, sedan vi slagit oss
ned i värdens rum.
»Storståtlig!» mumlade han med besynnerlig tonvikt.
»Hon är helt ung; har du länge varit gift?»
»Det är sex månader, tror jag.»
»Aha, således smekmånaden», anmärkte jag.
»Smekmånaden, ja visst», mumlade han ånyo, men med
samma obehagliga tonvikt.
Mer talades ej om värdinnan, och icke heller blev det
fråga om att sjunga visor. Efter någon stund tog jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
