Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Vådan av att vara skådespelare på landsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drucken, säkerligen trodde, att Hall var den förrymde,
stängde in vår skådespelare i en cell, satte tvångströja
på honom och lämnade honom sedan allena.
Halls beskrivning över denna natt var fasansfull.
Hörande de vildaste skrän från alla sidor, kände han sig själv
gripen av den förfärligaste yrsel. Han stötte huvudet
mot väggen, vrålade och rasade som de andra. Först den
följande dagen yppades misstaget, och Hall återfick
naturligtvis friheten. Men det största missöde, som
någonsin kan drabba en primo amoroso, hade drabbat den
stackars Hall. Han hade stirrat i mörkret, så att han
blivit vindögd, och skrikit, så att hans mun råkat något på
sned.
»Ack, vad har icke en konstnär att kämpa mot dumheten
och okunnigheten!» yttrade Hall, så ofta han talade om
händelsen i Vadstena; »och nog har jag», tillade han,
pekande på sina ögon och sin mun, »ja, nog har jag lidit
för konsten!»
SLUT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
