Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Hollertz
den ståtliga skeppsbesättningen, samt slutligen kila hem
och packa både kapp- och nattsäck, och thetta var vid
nionde timman om aftonen!
Nu äntligen börjas resan! Nu kommer jag klockan fem
om morgonen med militärisk hållning martialiskt
nedmarscherande till Riddarholmen, där ”Scandia” ligger och
pustar ur någon, trots geografin, inom henne belägen
vulkan. En mängd av mina förmän och kamrater bugar
sig för vår baron, som likt en marskalk av Frankrike står
i deras krets, klädd i militärkappa och vapenmössa,
vänligt blinkande under de stora, ljusgrå mustascher han bär
över ögonen, och med ett kolossalt cigarrmunstycke
framskjutande under de hjältelika vita mustascherna över
munnen. Vi krama händer och gå ombord, och ”Scandia”
sparkar sig fram utåt Mälarens kända stränder. Ja, stå
ni där och nicka och vifta — tänker jag — och gå sedan
upp i tullen och knoga och gå hem och ät er middag, och
tänk i en tupplur och vandra på era gatstenar! — jag
flyger bort, till en viss grad fri, ty det är visserligen sant,
att min vapenrock trycker mig en smula och att Lejonet
är i min närhet. Men en sanning är det, att jag är fri till
sinnes, att jag stävar åt nya trakter, att omväxlingen
gläder mig, att det är för mitt nöjes skull, jag far, att jag
har mod att våga det, jag gör, och begärelse att lyckas,
och att jag erfar ett slags känsla, som skulle kunna kallas
översvinnelig, om jag skrev en roman — ty jag lämnar
kvalmet, dammet, och jag vet att luft, hav och länder
vänta mig.
[28]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
