Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ressällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Hollertz
andra borstare äro till hands, han är uppmärksam på
minsta vink, värdig i sin hållning och inlåter sig aldrig i
samspråk med andra tjänare, om de ej tilltala honom. Han
håller reda på antalet av våra koffertar, vet var de äro
instuvade, och har, oaktat hans herre tar honom mycket
i anspråk, alltid en stund ledig åt mina angelägenheter.
Han är fyndig, rådig och lär mig lägga in min frack och
andra kläder på det behändigaste sätt. Men om någon
frågar honom om hans herre, så är han stum som en fisk
utom i lovord, han har spelat Leporellos rôle mången
gång; men icke en gång för tullverkets gentila
kanslivaktmästare, som äro hans bröder och krusa för honom, har
han annat att berätta än saker av vanlig natur. Hans
namn är Freijman, vilket är det mest passande jag vet,
näst Frejtag.
Innan jag slutar min långa historia om denna krona
bland betjänter, måste jag berätta ännu ett litet drag. På
aftonen den första dagen gjorde jag ett litet slag för ut,
och såg då min käre Freijman hava låtit omgiva baronens
vagn med ett segel, samt huru han höll på att instuva
under den uppslagna suffletten den förut omtalade
granna människan i kattunsklänningen, åtföljd av en
gammal fru med en liten flicka. Då de väl kommit in,
låste han vagnsdörren, neddrog omsorgsfullt seglet och
såg efter stöttningen under hjulen, varefter han gick till
relingen och vilade sig däremot. Jag följde efter honom
och frågade, huru han själv tänkte tillbringa natten, då
han så släppt ifrån sig alla betjänters priviligierade natt-
[38]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
