Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västervik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Hollertz
min chef hade den artigheten att en god stund samspråka
med honom och gumman, som snart kom efter dit ned,
klädd i bahytt, och med djupa nigningar betygade sin
förtjusning över att få tala med en så stor man. En hel hop
andra Västerviksfruntimmer, som kommit ned att gapa,
bildade cirkel kring vår grupp, och gumman Holmgren
vann säkert en stor triumf.
Sedan vi en stund med förundran skådat, huru veden
till fartyget langades och bars av idel kvinnfolk (emedan
karlarna troligtvis sovo), gavs signal till avresa och vi lade
ut från Västerviks stad, hälsade av gumman Holmgrens
sorgetårar och gubbens viftande blåa lilla snusnäsduk!
Kapten Natt och Dag på ”Scandia”, annars officer vid
flottan, vandrade om bland sina passagerare, ogement lik
en sjöbuss, som i alla sina dar farit ”till konferdiss”.
Genast bortom Västervik vidtogo vackra utsikter och
härligt belägna landställen, och han fick säkert för
femtielfte gången beskriva deras namn och ägare för nyfikna
frågvisingar.
När jag klockan ett uppkom på däck, hade vi i sikte
en lång, låg rand på vänstra horisonten, det var Öland,
och ju mer vi framskredo utför Kalmar sund närmade sig
landet, så att jag slutligen med lorgnetten kunde skönja
det, samt ovanpå dess kam en oändlig mängd av, såsom
det syntes, karlar, som stodo där i fjärran och gapade på
oss. Med kikarens tillhjälp befunnos de dock vara
väderkvarnar, vilka i en oändlig sträcka radade sig utåt västra
kusten (eller alvaren, som den heter) så långt i fjärran,
[42]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
