Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västervik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Hollertz
därefter från hamnplatsen genom ett gammalt
minnesdigert stenvalv uppåt den största, som vanligt
omänskligt illa belagda gatan, och funno på tullkammaren en
ensam kvarlämnad stackars biträdare, som
”satt och skrev på sin quartern,
dammig, i syrtuten.”
Tullförvaltaren Trotzig, en man med vackert vitt hår,
stora glänsande ögon och ännu fylliga läppar, bjöd oss
därefter hem på en kopp te. Baronen följde honom genast,
men jag och några andra måste först framför en
tullkammarspegel ajustera våra fysionomier. Vi kommo dock
efter, och nu — ”o, skönhetens och behagens grymma
moder”, säger jag med Thorild — ”Inbillning! Mäktiga
förtrollerska, skicka en trollblick över världen, omskapa
min bild, kläd den i omätlig, virvlande irrglans!” — Och
min läsare skall se, liksom jag, tvenne (säger tvenne)
omätligt, oändligt, förbannat vackra flickor! ... Pauline
Trotzig och Hedda Trotzig! Jag ser er ännu sitta
tillsammans på en divan, i smakfulla dräkter, bländande,
strålande och oemotståndliga. Min yrsel kommer på mig
liksom då! Jag hade hört er skönhet beskrivas, men nu då
jag kommer framför er, hoppar hjärtat upp i halsgropen
och hotar att spränga kragen på min vapenrock, levern
blir stekt, lungorna förstenade och mjälten hugger sig
själv mitt itu. De sutto som sagt tillsammans på en divan
och stego ej upp — bugade sig allenast för de inträdande.
[44]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
