Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västervik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Hollertz
Rummet var fullt av galonerade gubbar, landshövding,
högre militärer, tulltjänstemän, etc., men jag såg knappt
annat än dessa bägge andalusiskor, med stenkolsfärgat
hår, uppstruket på alla sidor utan benor och liggande
ovanpå huvudet i konstrikt nonchalanta virvlar, så att
hela håret bildade en tämligen yvig turban. Deras ögon
voro stora, nästan svarta, deras hy av en förvånande vit
kontrast emot håret, lägg därtill rosenkinder, en ungdom
av emellan 17 och 18 år, en fullständig likhet emellan dem
bägge, och en komplett skönhet, sådan man annars aldrig
ser annat än på tavlor, och du skall ej undra, om jag
förvånades över detta täcka par.
Vid fönstret stod en mörklockig sjökadett, deras bror,
inbegripen i en häftig konversation med en liten hund.
Fadern, välvillig, och modern, med ännu synliga spår av
skönhet, kommo emotoss, presenterade oss för herrarna och
sist för döttrarna, varest de lämnade oss. Såsom främling
blev jag tilltalad, höll på att bli handfallen, men ångrade
genast denna svaghet och utstod sedan elden med tämlig
ståndaktighet. Och eld var det, det må du tro! Man kände
sin styrka och begagnade den, ty vilket telegraferande
med de härligaste ögon, vilka blickar mot höjden, mot
djupet, på varandra, på sjön och på mig! Vilka böjningar
på halsar, vilka skratt, vilken livlighet — med ett ord,
vilket koketteril Man frågade mig, vad jag tyckte om
Kalmar, och jag behagade svara, att där syntes icke finnas
kvastar annat än om lördagarna — om jag sett, vilken
mängd vackra damer voro nere vid ångbåtsbryggan, och
[46]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
