Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Råå
fäl av kustchefen Schultz, en gammal martial och f. d.
löjtnant. Så snart baronen och jag stigit ur vagnen,
hoppade han av hästen och nalkades till fots med fälld
sabel. Han var ett av de lustigaste originaler, jag sett, på
en gång kraftfull och komisk. Mager som don Quixote,
med långa, nedhängande, albanesiska mustascher, och ben,
tillbakasträckta i förfärliga bågar, marscherade han
framåt, gjorde ställningssteg, skyldrade och utropade med
hjälteröst: ”Välkommen, herr baron och general!”
Vi följde honom till truppen, han satt upp och
kommenderade nu med en stämma, som kunnat överrösta
själva Achilles: ”Giv akt! Skyldra gevär!” Folket fick nu
komma fram, en i sänder, granskades till kläder och
hästar — och de satt som tända ljus. Då martialen
uppropade namnen efter rullan, lät det som en livdömds
kallande till stupstocken, och på varje fråga, som baronen
gjorde, svarade han alltid med samma dundrande stämma:
”Ja, herr baron och general!” eller ”Nej, herr baron och
general!” Hans hållning var så energisk och hans ögon
stirrade så ur sina hålor, att jag måste vända mig bort,
men då mötte mig Freijmans, betjäntens, blick, vilken mot
vanan tillät sig att draga på munnen, och detta hans
leende var så lustigt, att jag måste stoppa hela
pappersrullen i mun för att hejda min skrattlust. Emellertid fick
jag en annan känsla för bärsärken, då baronen, efter att
med missnöjda blickar hava mönstrat en gammal buss,
utlät sig: ”Löjtnant Schultz! Det här är en ruskig figur,
hans häst är mager och har spatt, han själv är förfallen,
[73]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
