Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avresa på järnvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Avresa på järnvägen
marna, om man vill vila ännu bekvämare. Dörrfönsterna
kunna dragas upp och ned efter behag, och bredvid dem
sitta cigarrkoppar för askan. Vårt hus är fullt. Utom oss
sitta där sex tyska herrar, alla rökande och snart även
politiserande, det kan man vänta. Vi bilda en värld för
oss, och så snart dörrarna äro låsta, veta vi ej av hela den
övriga massan, som medföljer tåget.
Emellertid höres klingandet av en väldig klocka,
därefter ett långt och skarpt vinande (ett slags signaler, som
åstadkommas genom en ventil på maskinen, och som även
brukas på ångfartyg. På järnvägarna är det oerhört starkt
och höres minst en halv svensk mil. Därmed signaleras på
allehanda sätt, dels i långa avbrutna ylningar, dels i korta
tag, i drillar o. s. v., liksom högbåtsmannens pipa på ett
örlogsskepp).
Därpå känna vi, hur tåget börjar röra sig. Vagnarna
äro på ungefär ett kvarters avstånd från varandra
sammanlänkade med grova järnlänkar, men för att de ej skola
stöta ihop, mötas mellan varje vagn kautschukklädda
fjädrade pulser, som ständigt skiljas och mötas. Verkan av
igångsättningen kändes i början ganska egen. Genom
ryckningarna i länkarna och sammanstötningen av pulserna
utåt hela linjen kändes först en småskakande rörelse och
en jämn sång hördes av tara-tara-tara, vilken småningom
ökades till galopp av tarattata, tarattata, tarattata,
övergick till furioso i 328-delar och slutade med en nästan
omärklig och mjuk knarrning, som, då man blivit van,
efter en stund knappt observerades. Då vi nu titta ut, se
[ror]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
