Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Hollertz
strålar. I en av dessa byggnader inrullade hela tåget, och
du kan föreställa dig vilket hus, när jag säger dig, att hela
den oändliga räckan av vagnar i en hast stod under tak.
Dörrarna öppnades, befolkningen svärmade ut, uppvisade
vid en lång disk sina märken och folade av med sitt
”gepäck”. Min baron var snart igenkänd av en utskickad från
sitt hotell, vi gåvo honom våra märken, stego i en av de
tusende Droschken och rullade åstad till vår bestämmelse,
som var Hötel d’Angleterre vid Grosse Bleichen-Strasse.
Vi voro snart anvisade våra rum, åto en thésupé, och som
baronen var särdeles munter, tog han mig under armen
för att låta mig se en verkligt stor stad vid gasbelysning.
Jag har ej mycken reda på det första intrycket. Det var,
att vi vandrade genom böljande folkmassor, genom
vidsträckta gator, upplysta såsom vid en festlig illumination,
att vi kringströvade Jungfernstieg, Alsterbassinerna och
en mängd andra platser, men allting var ganska oredigt,
då jag om aftonen kröp till kojs.
Jag uppvaknade tidigt om morgonen och såg mig
omkring. Mitt rum var stort och elegant och hade två fönster
utåt Grosse Bleichen. Jag måste för ro skull beskriva det,
emedan det var i det närmaste likt alla andra på
Hamburgs hoteller. Framför fönstren hängde storblommiga,
ljusgröna gardiner. Där fanns en stor, uppbäddad
imperialsäng och en dito enmans av järn, bägge under
sparlakan. Sängkläderna voro magnifika och olika våra däri,
att madrassen var inknuten i ett stort örngott, vilket var
[106]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
