Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Hollertz
nästan utan tecken till ärmar, likna de till kostymen
Floras döttrar, sådana antiken avmålade dem. Fyl säger
du — sådant om simpla pigor! Men jag upprepar ännu en
gång don Juans ord till Leporello: ”Vi karlar” — säger
han — ”äro livade för allt skönt i hela den oändliga
naturen. Skulle en enda skönhet vara nog för oss!” — Alltså
dessa Dienstmädchen. De äro barhalsade och bararmade,
hava vita förkläden med ett band om livet och ett en aln
längre ned. Ingen halsduk, ingen schalett på huvudet, men
en liten, liten spetsmössa, som endast betäcker korgen av
det konstrikast flätade håret. Den lilla mössan synes för
övrigt vara största föremålet för deras
uppfinningsförmåga, ty i spetsarnas finhet och bandrosornas façon ligger
kvintessensen. Så utstyrda sväva de bokstavligen över de
fina trottoarerna, koketterande icke litet för de gapande
främlingarna, men vad som var oväntat — man
försäkrade mig, att de ej låta sig tilltalas av varken främling eller
landsman, och att de äro glada men trogna och i botten
allvarliga.
I gathörnen, förnämligast i stadsdelarna med den större
grosshandeln, postera sig snart de s. k. Quartiersleute
(kvartersmän) . De äro för det mesta stora, kraftiga
gestalter, ungefär motsvarande våra vindragare eller
spannmålsmätare, och igenkännas lätt på sina svarta jackor med
ofantligt stora, blanka, vita knappar och sina mörka
läderbyxor. Dessa män hava sina bestämda poster eller
kvarter, därav namnet, och rättigheten till deras indräk-
[118]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
