Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Hollertz
ringer i sitt rum, pekar visaren på dess nummer, så att
garçonerna se, vem de skola uppvakta. Trapporna synas
fullkomligt fristående i vestibulen. De uppgå från tvenne
sidor till långa korridorer, försedda med staket, som även
synas över varandra ända upp i höjden. Trapporna med
hela sitt tillbehör av pelare och ledstänger, ävensom
korridorernas golv, är av mahogny, jakaranda eller bonad ek,
och för var och en, som upp- eller nedstiger, slinker alltid
en pojke efter och dammar med en duk av efter fotstegen.
I alla korridorer stå toiletter med borstar och kammar, så
att man ännu där kan taga en sista överblick.
Vårt hotell var ej av de största och hade den särskilda
egenheten, att nere i den kyrklika och höga förstugan
fanns, mittemot portierns hus, en slags öppen buffé — en
stor disk, där varje morgon stodo uppdukade alla slags
läckerheter, som kunna reta ögat, gommen och näsan. Där
funnos stora, ångande pastejer, ett stekt vildsvinshuvud,
jättelika korvar av flera slag, en stor, nyrökt ål, en
ugnsstekt stor fisk eller lax, åbäkliga humrar och nyuppbrutna
ostron o. s. v. detta allt mest för deras räkning, som dagen
igenom strömmade igenom vestibulen, för att i hotellets
stora trädgård förfriska sig. Där var nämligen en mängd
lusthus och bord för de besökandes räkning samt även en
stor glaspaviljong, där middag serverades för vem som
helst.
Baron Gyllenhaal hade en mängd besök att emottaga
och göra, och bad mig begagna min frihet till aftonen, då
vi skulle vara tillsammans. Jag begärde intet bättre och
[120]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
