Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mera om Hamburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mera om Hamburg
komma massor av ostron upp till staden, och dessa
ostronkällare äro ostrongourmandernas kyrkor om aftnarna. Vi
skulle äta kvällsvard, och begåvo oss därför ned i Wilkens
europeiskt berömda Keller vid gatan Neuer Wall. Jag hade
väntat mig något i våra lagerkällares stil, men fann en
stor, magnifik lokal, som tycktes upptaga hela husets
vidd. Där voro stora, av gas upplysta salar, skimrande av
förgyllningar och draperier. I den största salen, där vi
slogo oss ned, bestod ena väggen av glasfönster, och där
bakom var köket beläget, så att man sittande på sin plats
kunde betrakta hela proceduren av köttstyckets
avhuggning, bultning, stekning och vidare beredning, samt se
och förvånas över den propreté, som härskade hos
köksministeriet. Vi begärde ”den Zettel” — matsedeln — och
fingo en bok, tjock som halva Kajsa Warg. Rätterna stodo
där sorterade i klasser med namn från de länder, där de
blivit uppfunna till de dödligas förnöjelse, och rikedomen
var så stor, att t. ex. av beefsteak fanns åtta särskilda
varieteter. Vi valde detta genus av gammal vana, men
lämnade species åt slumpen. O himmel! Gubben Lethin
skulle ha slickat sig om munnen åt vad vi sågo: ett djupt
fat, fullt med urtagna ostron, vilka måste röjas undan för
att därunder upptäcka den mjuka, saftiga och doftande
steken. Ingen svensk oxe skulle däri kunnat upptäcka
kött av sitt kött. Med engelsk porter, en ragoutpastej, för
vars skull jag i hela livet ville påtaga mig titeln
”bakelsebest”, och ett glas vin, debuterade vi hos Wilken, och jag
[137]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
