- Project Runeberg -  Resa omkring en mycket liten bit av jorden /
148

(1949) [MARC] Author: Magnus Hollertz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mera om Hamburg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Magnus Hollertz

ofantliga, högt uppsatta mössor eller håret utkammat i
långa flätor med vidhängande brokiga snodder, band och
mässingsgrannlåter, eller hade ofantliga kvarters- ja,
nästan halvalnshöga diademer i form av solar eller
konstrik, förgylld filigran, buro brokiga sammetsliv, broderade
med guld, lysande kjortlar och skor med ofantliga
spännen, så att då solen lyste på denna prakt, kunde man tro
sig se livslevande själva Durga Poudjah, Bhawani och
andra hinduiska gudomligheter. Jag kom flera gånger i
gapskratt åt deras löjliga prakt, men själva rörde de sig
med betydelsefull gravitet, och folket syntes vara vant vid
dem. En svensk bondbrud skulle ha skämts vid deras åsyn.

Härifrån förfogade vi oss till Glasbasaren, en rymlig
genomgång, uppfylld av butiker och hämtande dager
genom ett välvt glastak à la Palais Royal i Paris. Här stötte
vi på den förut omtalade Thalén, probenreitern från
Ringarum, och en ung hamburgsk köpman, Steffen. De
påstodo, att vinödvändigt måste se Theaterkaf éet. Vi gingo
alltså dit. Den största salen var beklädd med
gobelintapeter och taket uppbars av rödådriga marmorpelare med
förgyllda kapitäler. Vi stego uppför en spiraltrappa och in
i en stor biljardsal, där en väldig ”guerre” anordnades med
åtskilliga andra amatörer. Thalén, en äkta Lebensbruder,
förstod att i Hamburg, där spirituosa av vad slag som
helst, utom vin, nästan alls icke förtäres, ändock leva
såsom hemma. Han var redan ”glad”, då vi mötte honom,
och ville nu bjuda oss efter sin smak. Han dresserade alltså
mamsellen på stället att framtaga de största spetsglas, hon

[148]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 14:02:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/resaliten/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free