Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om ångan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något om ångan
svall, eldens hot och luftens stormar — allt kan
människan besegra, trotsa eller undvika, men icke förstörelsen
genom sitt eget mästerverk. En bristning av ett rör, en
sten på vägen, en svaghet i handen, och hon ligger
splittrad, krossad och slagen bland all sin storhet, ty det heter:
härintill skall du gå men icke vidare!
Jag såg ungdomen, skönheten, barnen och
ålderdomssvagheten foga sig under detta järnspökes lagar, och jag
måste nöja mig att följa med, resignerad vid den tanken,
att även i hemmets fristad åskans blixt, jordens svalg och
dödens slag kan i en hast förinta min varelse. Var jag icke
bra beskedlig och tänkte jag icke rätt vackert på änden?
— Vi hade icke sålt vår frihet, nej, vi hade köpt, per
kontant, fängelset och slaveriet, och jag var redan så van...
Men jag suckade vid tanken, att allt det lilla blå, som
himlen numera består, allt det idylliska lugn, som poeterna
älska, och allt det gröna, som jorden bär, snart skall vara
grumlat, stört och nedsvärtat av ångan, röken,
skorstenars mörker och maskiners rammel. ”Sköna tanke! Vete
Gud, var jag fick den ifrån!” säger direktören i ”Ett
resande teatersällskap”.
Vi klevo såsom förut in i en rökkupé, och som nattresan
till Berlin är tämligen lång, hade vi i vår vagn endast tre
medpassagerare: en ung herre, hans unga fru och deras
lille gosse. Vi kunde alltså sträcka oss på var sin soffa. Der
unga paret hade med sig filtar, bäddade åt pysen på
golvet, tog sedan på sig nattrockar och nattmössor och
kröp upp i sina soffor. Vi följde exemplet och tände dess-
[155]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
