Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utflykt till Vierlanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Hollertz
vår point de vue. Sedan vi passerat under dess hotande
murar, åto vi frukost i den lilla täcka staden Bergedorf
och återkommo frampå dagen till Hamburg genom den
port, där jag ett par dagar förut hört den vackra
konserten av gäss och bockar.
Baronen och jag gjorde oss nu redo att följande dagen
fara av hemåt Sverige. Jag inbjöd därför mina svenska
och finska vänner på ett glas punsch på Alster-Halle. En
köpman vid namn Goldkuhl i Göteborg förser reguljärt
detta ställe med ett och annat hundrade av
punschbuteljer, men varan förfalskas efter framkomsten, i det
hamburgarna, som finna den alldeles för stark och icke
känna konsten av brygden, först göra en sammansättning
av kall arrak, socker och vatten och sedan uppblanda
denna vara med den svenska nektarn. Vi fingo på begäran
dricksglas och ett par buteljer, på vilka stod: ”Jenny
Lind, Schwedisch Banco Punsch”, och då vi om en stund
begärde ytterligare ett par buteljer, uppstod ett rop bland
de innevarande unga hamburgarna på schwedisch punsch,
men jag såg ingen, som orkade mer än ett spetsglas, oaktat
denna schwedisch Banco föreföll oss svenskar och finnar
svag som svag, kall toddy. Vi förtärde i anseende till
ögonblickets betydelse åtskilliga dricksglas vardera, men ett
par tyskar, som voro i vårt sällskap, Steffen och Arfft, och
som skrutit över sina supbragder i England, bleknade dock
efter ett drickglas. Efter detta kalas åto vi några ostron,
litet vin och ost och togo avsked av varandra, mig till
särdeles saknad, ty dessa tyskar voro hjärtliga människor,
[204]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
