Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Hollertz
rande vattenränna, genom vilken vi framskred i tusen
bukter. Denna led bildar en inre genväg mellan
Uddevalla och köpingen Lysekil, dit vi anlände i skymningen.
Lysekil är en för sitt salta vatten berömd badort, men
Gud skall veta, att gästerna få bo som de kunna. Köpingen
är en fiskeby, oredigt utströdd mellan branta klippor,
stenblock och kisel. Ingen gata finnes där, ingen häst
skulle kunna ta sig fram. En stor del av befolkningen
utgöres av skeppare, vilka äro borta hela somrarna på
fraktresor mellan Norge och Danmark. I en sådan skeppares,
vid namn Lycke, hus blev jag och en av vår svit,
tullförvaltare Ahlbom från Landskrona, inlogerade. Hemma i
huset funnos hustrun och ett par andra kvinnor. Dehadeej
sett mannen sedan maj månad. Allt i dessa skepparstugor
antydde, att man här drar stor vinst av strandfiske och
smuggling. Alla möbler voro av underlig fason och många
av dyrbart träslag, serviserna voro av alla slags porslin,
kinesiskt och engelskt, sängomhängen av tjockt spanskt
siden, gardiner av gammal dyrbar fason, gubbar och
krukor från Ostindien — allt syntes vara gåvor från
havet. Jag såg i Lysekil familjer från Stockholm, som
bodde i den löjligaste trängsel, och en rektor, som vid sin
hemkomst skröt mycket över sin badsejour vid
västkusten, bodde på ett loft, där det endast fanns en säng
med en hästfilt, en koffert utan lås, och där en stor vakans
i golvtiljorna doldes av en gammal fårfäll.
Tullinspektoren i Lysekil, Deijenberg, en gammal
koppärrig, f. d. superkarg, bjöd oss följande dagen på en delikat
[234]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
