Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Hollertz
upp och backe ned. Stundom kastades vi åt sidan med ett
brakande dån, då någon sjö gav vår skuta en örfil, d. v. s.
slog in i hjulhuset och törnade mot dess tak, och
esomoftast syntes bland den bortrullande vågens skum
kringvräkas röda stycken av våra splittrade skovlar. Jag var en
av de få, som funnos på däcket, ty att gå ett steg var
omöjligt. Under däck var idel jämmer.
Knogande allt vad maskinerna förmådde, kommo vi
slutligen därhän, att vi kunde vända in mellan skären, och
anlände omsider till Strömstad, sedan vi i denna dust —
en av de värsta enligt kaptenens utsago — förlorat sjutton
skovlar och varit nära att mista hjulhusen.
Man begriper knappt, huru det kunnat falla någon in
att anlägga en stad i denna vilda och klippfulla trakt, ty
något oländigare än Strömstads omgivningar kan man
knappast se. Men sillen måtte redan i Carl XI:s tid ha
brukat infinna sig vid svenska kusten. Denna fisk har
sedan dess, som man vet, ända till början av 1800-talet
brukat infinna sig vid svenska kusten likaväl som den
norska, och sålunda givit upphov till en befolkning, som
numera, sedan sillen ej mer ”går till”, har ytterst svårt att
föda sig. Men Strömstad bjuder, så länge badtiden varar,
en ändock tämligen livlig bild. I stället för sillen har
Bohuslän fått guldfiskar i sina badgäster. Staden är
tämligen ruskigt byggd, men dess mitt utgöres av ett torg
med lindalléer. Här tog jag min bostad hos en gammal
uppsalavän, doktor Dahlman. Baronen bodde hos
tullförvaltaren Fundahn. Jag måste genast vid ankomsten följa
[236]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
