Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tur genom Tistedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Hollertz
gens. Boningshus och kläder utvisade flit, arbete och
förstånd. Vi gjorde en lång rund, besågo en mängd kyrkor,
där ännu i dag vapenhuset behåller sin gamla
bestämmelse. Det är vanligen ett logghus, beläget nära kyrkan,
med sin trappstege upplagd på taket, och innehåller alla
slags vapen, tjänliga för en landstorm. Svenskarna äro, vad
man än må säga om de broderliga tänkesätten, ej väl
renommerade i denna del av Norge, och invånarna tala
om dem med ett visst uttryck av ömkan eller något ännu
värre. Också äro de personer som besöka dem ej de bästa.
Hoptals komma de från Värmland, Dalsland och
Bohuslän, små, ruskiga och snuskiga, åtaga sig i städerna arbete
för mindre än de norska arbetarna, men supa upp varje
styver, gräla och slåss inbördes och gå sin väg, de flesta
bortkörda och lika usla som de kommit. Norrmännen här
ha också ett visst begär att visa sin överlägsna fysiska
styrka. De unga männen i Fredrikshald passade på varje
tillfälle att berätta oss om alla de kroppsövningar, som
ingå i deras uppfostran. De läto oss se brottning, hoppning,
samt andra prov på vighet och muskelstyrka, och de
officerare, som åtföljde oss på Fredriksten, togo ofta under
ett småleende tunga kulor eller järnstycken och lekte med
dem i händerna. Vår lanttur slutade med dagens lopp, och
jag var endast missnöjd, att tiden ej tillät oss att utsträcka
färden till Christiania. Morgonen därpå återgingo vi med
ångbåten till Strömstad, och det var naturligt, såsom jag
ovan sagt, att havet rasade och röt hela vägen.
[246]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
