Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återkomst till Strömstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oväder
med skeppskikaren, hur havet såg ut på andra sidan
berget. Himlen började där bliva mörkgrå, och oaktat
avståndet syntes vågorna resa sig med vita kammar.
Kaptenen på vårt fartyg försäkrade, att de skulle ångra sig,
som gått ifrån honom. Han befallde, att allting skulle
surras på däck. Kättingskistorna förtöjdes midskepps, och
de kungliga vagnarna i förstäven överdrogos med
presenningar och stöttades med spakar.
Vi hade knappt dubblerat bergsudden och kommit
därutom, förrän scenen med ens förändrades. Liksom en
skara obarmhärtiga odjur, som legat och lurat i bakhåll,
rusade vinden över oss. Havet, som där inne i viken gått
fram i reguljära och puttrande vågor, var här redan
upplöst i oredigt svall. Vi måste gå upp en god tid med stick
i stäv för att i händelse ovädret tilltog kunna gå klara för
fasta landets klippor, utanför vilka vi hela vägen skulle
passera. ”Falken” — så hette Holkarnas gigg — började
redan besväras av de täta och höga vågorna, som i
anseende till båtens längd ofta tittade in över båtens
relingar. Holkarna måste börja ösa med skopor, ämbar och
mössor, och ropade flera gånger till oss att sticka ut på
bogsertåget. Vi hade ytterst vid horisonten rader av
klippor och skär, bakom vilka himlen redan var svart.
Över oss låg den dyster och tung som bly. Inom en timme
hade vi full storm med tjockt påfallande mörker. Sjöarna
stego allt mera i höjd, och ångbåten, som hade vågorna och
blåsten tvärs från sidan, måste alltmer stäva upp mot
vinden och började rulla och stampa. Större delen av våra
[255]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
