Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varberg
blicken inåt på sina egna förhållanden, har Varbergs
gamla fästning, från vars murar besättningen stod färdig,
kikande till hav och land och bjudande spetsen åt danska
poliorketer , nu i stället fått en garnison med blicken
pliktskyldigast vänd inåt, på korrektionisterna, som kräla
bland de förvittrade murarna, hugga sten, spinna redgarn
och väva kommisskläde. Men om staden lider, så får den
dock en god hjälp av andras lidande — jag menar
badgästers, vilka här årligen infinna sig till ett antal av 1,000.
Vid vår ankomst till bryggan såg också samlingen där
ingalunda fattig ut.
Baronen och titulus Karström voro till mötes vid
stranden och förkunnade mig, att jag hade god tid att skaffa
mig middag i staden. De skulle komma efter med vagnen
och hämta mig. Jag gick alltså till gästgivaregården, som
var förnämsta källaren, och fick i matsalen en trappa upp
slå mig ned i förhoppning på ett gott mål. Jag rekvirerade
mig en portion dillkött på lamm och ett glas porter, men
hade knappt satt gaffelns skimrande silverklo till mina
försmäktande läppar, förrän jag hörde en vagn stanna
utanför huset. Jag sprang upp och såg mycket riktigt min
baron, som kastade otåliga blickar uppåt. Jag övergav
lammsens kött, hällde i mig portern och lämnade en
riksdaler i sticket, så bråttom hade jag och när jag kom ned,
mottogs likväl jag, som inte hade en köttbit i mig, av en
kötted och den förklaringen, att jag, ta en viss person den
och den, skulle bli kvarlämnad på platsen nästa gång, som
1 Poliorketer = stadsbelägrare (av grek. poliorkein).
[269]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
