Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot Norr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot norr
Åkrar funnos ej, endast en slät, stenbunden mark, utur
vilken en svag och tynande grönska frambröt. Träden
stodo spridda här och där, bestående av små dvärgtallar,
avgnagda invid roten. De enda djur, som syntes, voro
svartfläckiga, klarögda getter, vilka gingo här och där och
letade på marken. Kyrkor, byar och människor förekommo
dock tätt nog, men varav dessa människor levde, kunde
man ej utgrunda. Den nu beskrivna naturen vann sin
fulländning i Markaryds och Traryds socknar.
Vi hade under dagens lopp tillryggalagt tolv mil och
kommo klockan nio på kvällen till Ljungby, där vi togo
nattläger. Ljungby kallas köping och har postkontor samt
marknadsplats, vilken såg helt ödslig ut med sina gator av
låga, grova och snuskiga stockverksskjul, tomma och
halvmultnade.
Innan hanen hade galit tre på morgonen, hade vi
druckit vårt kaffe och sutto i åkdonet i halvmörkret.
Naturen var fortfarande lika tarvlig och några kyrkor och
herrgårdar utgjorde sparsamma undantag. I närheten av
Tånnö kyrka syntes en gammal borgruin samt
Toftaholms gamla gods, tillhörigt Stenbockarna, som också
fordom skrevo sig ”herrar till Tofta”. Frampå
förmiddagen passerade vi Värnamo, en by som är märklig nog
för sin storlek, med en ansenlig kyrka, apotek,
postkontor, ett stort torg, där flera stora vägar mötas och
Lagaån, som rinner mitt igenom byn. Vem har ej hört
talas om ”Värnamo marken”, ett ord, vid vars nämnande
varje småländskt hjärta klappar — ett tillfälle, då allt
18 Hollertz [281]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
