Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulricehamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Hollertz
mera tätt befolkade länder erbjudas. Men själva sättet att
resa med skjuts, då man som vi ha egen vagn, ofta egen
körsven och väl försedda kantiner, äger ett behag,
närmast liknande det, som begagnandet av extrapost i
Tyskland medför, endast att man icke hinner så skyndsamt
mellan stationerna eller finner dessa så komfortabelt
inrättade. En resande i Sverige behöver därför tålamod och
trevligt sällskap, så framt han vill njuta av sin resa. Men
detta tålamod ger honom tillfälle att lära känna en
omväxling i naturens tavlor, som icke är mindre än i folkets
lynne och utseende. Omkring städerna, särdeles de tätt
belägna, kan man med skäl klaga över de motbjudande
personer som skjutsa och hava bestyr med skjutsen,
ävensom över den brist på smak och trevnad, som anstalterna
för de resandes underhåll erbjuda. Folket synes ofta
supigt, rummen äro om icke osnygga likväl långtifrån
prydliga och inbjudande, den mat, som erhålles, ytterst
tarvlig, mången gång dålig. Lyckliga därför vi, som utom
de förut nämnda fördelarna dessutom hade vår goda
matsäck, vår hurtige Schiött, som gjorde undan besväret med
hästarna, och att vi så väl kände de ställen, på vilka man
kunde logera.
Jag talade om folkets olika utseende. Här voro vi nu
inne i det tätaste av Småland och hade att beundra en
liten, men seg, livlig och pigg människostam. Våra
skjutspojkar, ofta bara barnen, hade ett eget sätt att tala till
och uppmuntra sina hästar, som var särdeles roligt, och
däremellan stod deras tunga aldrig still. De hade en under-
[304]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
