Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulricehamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Hollertz
utomkring, och öronen på allt, som sades. Deras uttryck
voro ofta roliga. Vi frågade en liten pojke, huru han, som
så ofta låg på gästgivaregårdarna, kunde undgå att bli
försupen.
”Åh”, svarade han genast, ”det ä’ inte så farligt, bara
man ä’ aktiv”. Han menade aktsam.
Det var en söndagsafton, då vi framkommo till
Vrigstads stora gästgivaregård, där vi skulle ha nattläger.
Bondpojkarna voro här församlade i hundratal, klädda i
sina helgdagskläder och lika varandra såsom bär. Det var
roligt att se deras småväxta figurer, klädda i ofantligt
höga ullhattar, korta blå jackor, gula skinnbyxor, blå
strumpor och skor. Därjämte syntes det även vara à la
bondmode att ha en käpp i hand. Då vagnen stöttades för
att smörjas, samlades de i massa däromkring, frågade mig
var den var gjord, kände på smidet och gjorde sina
reflexioner över det fina och solida däruti, och så många,
som kunde, kröpo under vagnen för att ännu bättre
kunna skärskåda allt. De voro, som drängen sade, färdiga
att skruva sönder hela underredet för att lära sig dess
hemligheter. Jag hörde ideliga utrop av: ”De ä’ då faun, de ä’
då faun, du Petter, va’ de mutte ha kaustat de smiet !1”
Vi lågo gott på Vrigstad, avreste i god tid och anlände
klockan ett middagen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
