Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Hollertz
fyrfota hoppat förbi vakten, skällande som en hund, så
att posten, som bedrogs av mörkret, endast hyssjat till
och höttat åt honom med kolven. Efter en lång vandring
var han nu ankommen till Lessebo, undersökte terrängen
och banade sig med tillhjälp av goda dyrkar in i förstugan
och matsalen, där han, sedan ljus blivit tänt, fann ett rikt
dukat bord och överlevorna efter ett kalas. Han slog sig
ned, åt och drack i all maklighet, samlade sedan i en
bordduk tillsammans alla kärl och serviser av silver, nedsatte
knytet i ett hörn bakom ett par dörrar i förstugan, låste
tyst igen dörrarna och återtog vägen till Karlskrona.
Följande morgon fann betjäningen bordet plundrat på
allt silvret. Det blev en uppståndelse i huset, ett rop på
tjuvar och ett letande. Slutligen fann man bakom de
nämnda dörrarna hela silverknytet och därovanpå en
papperslapp, varpå det var skrivet med blyerts: ”Ek har
varit här, ätit sig mätt och skänker det inneliggande åt
bergsrådet Aschan.”
Så fort sig göra lät, reste bergsrådet in till Karlskrona,
uppsökte gamle Ek, som då ännu undergick straff för den
sista flykten, tackade honom och anslog 5o rg om året åt
gubben, så länge han levde. Ek lever än och är närmare
åttio år.
Vi fortsatte resan, uppfångade på vägen en gammal
tulltjänsteman, reseinspektoren i Kalmar län, major
Dahlgren, togo hans boställe i ögnasikte, passerade ändlösa
foror av oxbespända brädlass, som styrde samma kosa som
vi, och anlände klockan tre middagstiden åter till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
