Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Visby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visby
och där höja sig ibland dem, samt bakom och omkring
dem. Den ännu tämligen väl bibehållna ringmuren av
huggen kalksten, forna gränsen mellan den egentliga
staden och förstäderna, är nu det yttersta och synes från
alla punkter med sina mångfaldiga, till större delen
ruinerade torn. Hamnen, där fordom hansestädernas flottor
och den tidens största krigsskepp gungade, är numera
endast en trång pöl, sedan under tidernas lopp härjningar,
avtagande välstånd och avtynad rörelse givit havet fritt
spelrum att igenslamma de tvenne stora hamnar, som
funnos, och där fordom en hög, tornförsedd vågbrytare
lärer ha höjt sig och satt en damm för stormarnas svall,
där synas nu över vattnet endast ett par mörka stenrösen,
vilka genom sina åt alla håll nedrasade stenmassor nästan
spärrat inloppet och alldeles icke förmå hindra de
framrusande vågorna att fritt inrulla i hamnen. Denna är
därför högst farlig utom vid ostliga stormar.
Vi beträdde de krokiga gatorna och de gammaldags
med täppor, terrasser och utsprång och ofta av spalierer
omgivna husen. En mängd lediga människor hade vid
ångbåtsbryggan avvaktat vår ankomst, ty det var sabbat,
och de knubbiga, rödkindade visbyflickorna hade stor
toilett. Baron Gyllenhaals familj, som badade i Visby, tog
honom hem till deras logi, och jag överlämnades i
tullförvaltarens, löjtnant Örling, förvar. Denne, en gammal
hedersman, vars bekantskap jag för åratal sen gjort i
Stockholm, i von Baumgartens familj, åtog sig uppdraget
med en iver, som skulle anstått en äkta gotlänning, ty
[321]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
