Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Visby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visby
i
högt. ”Kan du gissa vad detta är för ett torn?” — ”nej!
— ”Jo, Jungfrutornet!” Alltså detta mystiska,
romantiska, av fru Carlén beskrivna Jungfrutorn! Om vilka
minnen tala ej dessa murar — och ändå! Hur prosaiska
och nakna stå de icke, dessa kala, förvittrade massor av
sten och murbrukl Solen skiner ju rätt ned i dem och
upplyser varje vrå därav. Vi trädde in genom portvalvet,
spejade, tittade uppåt och kände på de skrovliga murarna.
Ingenting talade, intet spår syntes, av vad som fordom
varit. Detta beryktade torn hade så liten omkrets, att
knappt tio personer rymdes där inne.
Vi gingo ut genom en tornport, som vette åt viken
bakom staden. Sjöstranden låg mycket nära, men var
uppfylld av grusade byggnadsämnen, och hela viken är
på samma sätt uppgrundad, så att där, varest Visby
fordom hade sin örlogshamn, nu endast småbåtar kunna
komma fram.
Sedan jag hos tullförvaltaren tvättat bort det klassiska
stoft, som betäckte mina händer och mitt ansikte, begåvo
vi oss till familjen Gyllenhaal för att intaga middag.
Huset, som de hyrt för sommaren, var ett gammaldags
litet stenhus, betäckt utåt gatan av en tät murgrönsvägg,
samt omgivet av en trädgård med bersåer av vinrankor
och små marmorbyster. Huset var utvändigt rappat med
en glänsande gul yta, och hade inåt trädgården en veranda
av ek med spiralvridna, mörka pelare. Det inre antydde
hög ålder men en fordomdags prakt. Rummen voro låga
[325]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
