Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aftonbetraktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aftonbetraktelse
De tankar och intryck, denna lilla resa väckt hos mig,
stå ännu livligt kvar i mitt minne, därför har jag skrivit
dem, men även därför, att detta minne av alla slags
oförutsedda omständigheter kan komma att blekna, vare sig
döden i en hast får det infallet att lägga mig avsides, eller
att det med tiden kan försvagas till en tom oredig dimma,
likt Argo, det skepp, om vilket grekerna diktat den sköna
historien, att det vid ankomsten till hamnen icke hade
mer övrigt än sitt namn.
Och ändå huru lönlöst, om jag ej skrivit för dig och
de mina! Lamartine låter på ett ställe i en skön bok
tvenne personer föra följande samtal:
”Raphaël”, sade jag till honom någon gång, ”varför
skriver du icke?”
”Å 1” svarade han mig, ”skriver vinden det han sjunger
i de susande löven över våra huvud? Skriver havet sina
klagosuckar på havets sand? Ingenting skrivet är skönt,
det gudomliga i människans hjärta träder aldrig fram
därur. Instrumentet är av kött, tonerna äro av eld. Vem
kan hjälpa det? Emellan det, som man känner, och det
som man uttrycker”, tillade han, ”ligger samma avstånd,
som mellan själen och de tjuguåtta bokstäverna i
alfabetet! Det vill säga, avståndet är oändligt. Vill du återge
sfärernas harmoni på en flöjt av rör?”
1 Novellen Raphaël, utg. 1849.
Finis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
