- Project Runeberg -  Per Lindeströms resa till Nya Sverige 1653-1656 skildrad av honom själv i hans handskrift "Geographia Americae eller Indiae Occidentalis beskrijffningh" /
168

(1923) [MARC] Author: Per Lindeström With: Nils Jacobsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han upp eld, tager sig en fingers lång flinta, som han därtill
preparerat och lagat haver, skarp som en rakekniv. Den
ristar han sig över hela kroppen i tjockaste köttet på armar,
lår och ben, en tvärfingers djupt, som köttet är tjockt till,
djupare eller mindre, ståendes sedan för elden att stampa
bloden av sig, vilken rinner av honom, som man hade
slaktat en oxe. När han nu haver låtit så mycket blod av sig,
som han tycker likt vara, så tager han till en slags smörja,
som han smör sig över kroppen med allestädes, som han
sig ristat haver. Innan morgonen så är det läkt och
sammanränt och bliver blå ränner[1] därefter, såsom när en
bränner sig med krut, varföre se de vilde allt över korsade
och rännotte[2] ut på kroppen och särdeles de minkesser.
Detta är nu de vildes åderlåtande och koppande, av vilket
man kan erfara dem vara tålige och ej ömskinnade. När
nu vilden sålunda har låtit bloden av sig, sedan må han
marschera och löpa så fort och så långt, som han vill, så
tröttnar han intet.

Om de indianska medicinmännens djävulsbesvärjelser.



Kap. XXV. Om de amerikaniske vilde människors
dyveljagande på deras sotesäng och varföre deres doctores
medicinæ de kallas dyveljagare.


När den vilde sjuknar och döden honom antastar, tror
han ingen död eller uppståndelse, utan att manitto, det är
djävulen, honom regererar. Ty det vet han väl att tala om
den onde vara till, som honom allt ont tillskyndar, men det
vill han intet tro, att någon goder Gud är till, som honom
bevisar både timmeligit och evigt gott. Därföre de vilde uti
sine jagninger samt uti allt annat, som kan efter deras pipa
avlöpa, så offra de och göra gästabud åt djävulen, honom
därmed att blidka, att han intet skall tillfoga dem något ont.

När vilden nu plågas på sin sotesäng, kallar han


[1] ränder
[2] randiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:01:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/resanyasv/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free