Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han upp eld, tager sig en fingers lång flinta, som han därtill
preparerat och lagat haver, skarp som en rakekniv. Den
ristar han sig över hela kroppen i tjockaste köttet på armar,
lår och ben, en tvärfingers djupt, som köttet är tjockt till,
djupare eller mindre, ståendes sedan för elden att stampa
bloden av sig, vilken rinner av honom, som man hade
slaktat en oxe. När han nu haver låtit så mycket blod av sig,
som han tycker likt vara, så tager han till en slags smörja,
som han smör sig över kroppen med allestädes, som han
sig ristat haver. Innan morgonen så är det läkt och
sammanränt och bliver blå ränner[1] därefter, såsom när en
bränner sig med krut, varföre se de vilde allt över korsade
och rännotte[2] ut på kroppen och särdeles de minkesser.
Detta är nu de vildes åderlåtande och koppande, av vilket
man kan erfara dem vara tålige och ej ömskinnade. När
nu vilden sålunda har låtit bloden av sig, sedan må han
marschera och löpa så fort och så långt, som han vill, så
tröttnar han intet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
