Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värden sig känna igen honom. Han hade nämligen förut
»övat sådana stycken». Det var en adelsman, som hade
sina gods omkring Wismar, en löjtnant tillhörande
värvningsregementena, v. n. Ernst von Vehling. »Jag gick nu»,
berättar L., »hela natten på golvet och spasserade, betänkte
mig, huru jag ville practicera mig igenom denna saken och
huru jag skulle därom kunna få vissare kunskap».
Författaren “förmummar sig“ till tiggare och bespejar
sina fiender på en krog i staden.
Följande dag klädde L. med hjälp av torparens drängar
ut sig i »gamla slarvor», på vilka där »satt lapp på lapp».
»Jag tuftade upp håret med agner, kulandes mig i ansiktet,
händerne och kläderne allt över och fick mig en kvistig
käpp i handen.» Värden sade, att han, sålunda
»förmummader»>, liknade en halt kolare v. n. Kasper, som bodde där
i närheten, och rådde honom att giva sig ut för att vara
denne. Med litet respengar inbundna i en oren klut
styltade han nu »Gudsynkelig» tillbaka till Grevismühlen igen,
»uti denna min hjärteligens stygge och fule habit». På
vägen mötte han fyra av ryttarna, vilka sökte efter en
person i bara skjortan, som var på väg till Wismar. L.
svarade, att han mött en sådan 1½ mil hitom Wismar och
förfärats för honom, emedan han tydligen ej var klok. De
druckna ryttarna skrattade och satte iväg i sporrstreck för
att hinna upp honom och mörda honom. L. styltade vidare.
»När ingen mig såg, då marscherade jag skarpt, men då
jag någon fick se, så haltade jag åter som Kasper kulare[1]».
Inkommen i staden gick han in i en krog intill
Wismarporten. Där fick han till sin förfäran åter se några ryttare,
tillhörande den flock, som traktade efter att mörda honom
för att kunna dölja sitt brott. Det var för sent att vända
om, varför han »så saktelig och Gudsynkelig» steg in
[1] kolare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:01:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/resanyasv/0199.html
