Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
jag gått till hvila, föreföll det mig så underligt
att tänka, det jag nu gungade fram på samma
haf, der en gång Paulus, hedningarnes store
Apostel, i fjorton dagar kastades omkring på ett
redlöst fartyg med krossadt roder, då han
för-des som fånge från Jerusalem till Rom, der
martyrdöden väntade honom.
v
Godt kändes det under denna stormiga natt
att minnas, det de vågor, som gungade vårt skepp,
voro Guds händers verk, och att vindarne, som
satte dem i rörelse, voro Hans tjenare.
Vinden skulle ej ryta häftigare, vågen ej resa sig
högre än Han befallte.
Morgonen derpå lade sig vinden helt och
hållet, men det dröjde ej många minuter, innan
den började blåsa med förnyad häftighet från
motsatta sidan. Genast begynte hafvet ånyo att
skumma och den något saktade sjögången att
ökas.
Rätt egna voro våra måltider ombord, då
litet emellan buteljerna folio omkull och tallrikar
och karotter åkte om hvarandra, och vi hade
svårt att hålla oss qvar på våra platser. De få
fruntimmer, som voro ombord, försvunno snart i
sina hytter och syntes ej mera till under hela
resan, och de öfriga passagerarne försvunno så
småningom den ene efter den andre, så att vi
slutligen voro ganska få vid måltiderna. Då jag
såg huru andra ledo, kände jag mig tacksam att
jag blef helt och hållet bevarad från den svåra
sjukdom, som vanligen brukar medfölja resor
till sjöss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
