Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
då steg dem ungefär till knäet. Till lycka för
oss var det temligen lungt den dagen, ty när
det blåser, måste denna väg vara fullkomligt
ofarbar.
Efter att så några timmar hafva följt
hafskusten, gick vår väg åter inåt landet. Vi redo
nu öfver en temligen stor slätt, det var öknen
Sin, der Israel knorrade emot Moses och Aaron
och sade till dem: Glid gifve, att vi hade dött
uti Egypten, genom Herrans hand, der vi sutto
vid köttgrytorna och hade kött nog till att äta:
ty J hafven fördenskull fört oss i öknen, att J
skolen låta hela denna hopen dö af hunger."
Här var det som Herren började gifva folket
manna och åkerhöns och gaf befallning om huru
de skulle hvarje morgon samla så mycket de
behöfde för dagen, men om Sabbathen ej
uppsamla något, utan dagen förut samla dubbelt förråd.
(2 Mos.-B. 16 kap.)
Efter att hafva passerat denna öken, kommo
vi in bland höga berg, der vägen gick genom
trånga dalar. Dessa blefvo allt trängre och
trängre, till dess vi slutligen befunno oss
instängda af höga klippor, så att vi ej kunde se någon
utväg. Vi styrde nu vår kosa till foten af ett
af dessa berg, och först då vi kommit helt nära,
upptäckte vi en smal gångstig, ej bredare än
kamelens fot, hvilken i zigzag slingrade sig upp på
sidan af det branta berget. Det var i sanning
en egendomlig syn att se alla våra stora,
präktiga kameler med sina ofantliga bördor i en lång
rad så godt som klättra upp på denna lika sma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
