Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
förderfvade kyrkosamfundens mest framstående
skenhelgon, dessa kyrkans lättjefulla söner,
tjenare eller herrar, huru man vill kalla dem —
börja berätta de historier, som stå i förening med
den plats, der de förnöta sitt gagnlösa, onyttiga
lif, kan protestanten ej hjelpa, att hans hjerta
ofta protesterar deremot och att han ej kan
antaga allt för fullt gudomlig sanning.
Dock, allt detta tvifvel oaktadt, är den
kyrka, i hvilken vi nu inträda, likväl af ett stort
intresse, ty der framställes mera åskådligt för
vår blick den tilldragelse, hvilken liksom
pånyttfödde vår jord och, på samma gång man ej
vågar fullt tro att Jesu födelse verkligen skedde i
den grotta, som kyrkan gömmer under sina hvalf
såsom sitt aldra heligaste, så har man, mig
vet-terligt, ej något bestämdt skäl att förneka
möjligheten deraf. Det var åtminstone här
någonstädes i grannskapet, som det stora undret
timade.
Redan i 2:dra århundradet började denna
grotta att hållas helig och att anses vara stället,
der "Sonen blef oss gifven, der barnet blef oss
födt." År 327 lät kejsarinnan Helena uppbygga
en herrlig kyrka deröfver, hvilket tempel sålunda
är den christna byggnadskonstens äldsta
monument i verlden.
Kyrkan är omkring 120 fot lång och 100 fot
bred och är delad i åtskilliga rum. Här finnas
tre serskilda kloster, ett Katholskt, ett Grekiskt
och ett Armenianskt. Från dessa leda mörka
vindeltrappor och gångar ned till stallet^ som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
