Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’228
sens konung, om hvilken de sjöngo i dansen och
sade: "Saul slog tusende men David tiotusende."
David råkade så i en stor lifsfara, från hvilken
han räddade sig genom sitt mod och sin
själsnärvaro. Han ställde sig såsom vansinnig,
förvandlade sina åtbörder för dem, han föll neder
i deras händer och stötte sig emot dörren i
portarna och fraggen flöt honom ut på skägget. Då
sade Achis till sina tjenare: "Si, J sen att
mannen är ursinnig, hvi hafven J haft honom till
mig?" David begagnade tillfället och undflydde
till kulan Adullam (1 Sam. 21; 22: 1).
Några år efter denna händelse, då David
oupphörligt måste fly för Sauls hat och ej kunde
känna sig trygg i någon del af Juda land,
beslöt han omsider att med sina följeslagare draga
in i Philisteen och der söka sig en fristad eller
falla der för sina fiender. Han var då ej en
ensam flykting, utan hade många och tappra
följeslagare; han blef derföre vänligt emottagen af
konung Achisri Gath och bodde en tid när
konungen, men fick sig slutligen anvisad till bostad
för sig sjelf och sina män staden Ziklag, och
bodde Goliaths besegrare sålunda i Philisteen ett
år och fyra månader (1 Sam. 27). Under sitt
långa vistande här förvärfvade sig David många
vänner bland de Philisteer, hvilka sedan bistodo
honom, då han som Israels konung nödgades fly
för sin son Absalon, och rörande är i sanning
den kärlek, som Ittai, den Gittiten och hans män
då visade den fördrifne konungen (2 Sam, 15:
9—22).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
