Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’250
Vi passerade under förmiddagen Ekron den
femte af Piiilisteens större städer. Denna stad
låg ett stycke öster ut från vår väg.
Vi stannade en stund vid en damm och
betraktade några ruiner, som stodo omkring
densamma.
Så snart vi stannade, lade sig en af
reskamraterna, M:r Douglity, ned på marken för att
hvila. Vi trodde att han gjorde detta endast af
trötthet och fästade derföre intet afseende
dervid ; men då vi åter skulle fortsätta, klagade han
öfver häftigt illamående. Han var dock i stånd
att åter bestiga sin häst, och vi redo vidare i
sakta mak. Inom en kort stund stannade Doughty
sin häst, steg, eller rättare sagt, föll af och sjönk
maktlös till marken. Vi undersökte hans
tillstånd och funno, att han hade häftig feber och
hans panna var ytterst het; vi fruktade att han
fått den farliga Syriska febern, som hvarje år
plägar skörda sina offer bland de resande i
Orienten. Det enda vi ansågo oss kunna göra, var
att, så fort som möjligt, föra honom till Joppe,
der han kunde få läkarevård. Vi lade honom
derföre framstupa på den boricka, som
begagnades af den man, som hade vård om våra hästar,
och försökte att föra honom framåt på detta sätt:
men det onda tilltog allt mer och mer och efter
en stund började han att yra och jemra sig högt.
Slutligen kastade han sig af borickan och föll
till marken, under försäkran att han ej kunde
fortsätta resan längre. Vi rådplägade nu en stund
om hvad vi borde företaga och fattade omsider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
