- Project Runeberg -  Några reseminnen /
26

(1874) [MARC] Author: Emil Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Att här efter hvarandra uppräkna och beskrifva
alla de olika gångar och gallerier hvilka der och hvar
vidga sig till salar och rum, skulle blifva alltför vidlyftigt
och måhända äfven tröttande. Det torde vara
nog att nämna, att den hittills undersökta delen af
grottan sammanlagdt utgör inemot svensk mil, men
att kanske blott en mindre del af densamma ännu
blifvit undersökt och gjord tillgänglig. Bland dess
största och märkvärdigaste företeelser är danssalen der
fester hållas, bland andra hvarje annandag pingst den
s. k. stora grottfesten, då bal gifves vid rik
eklärering. Denna underjordiska danssal brukar då inrymma
mer än 4000 menniskor dansande vid skenet
af 10,000 stearinljus. Yidare Icejsar Ferdinands-groltan
med sin diamantgrufva S:t Petri stol, Maria staty med
Jesusbarnet, sin engelska trädgård, sitt kapell och sin
orgel, Frans Josephs och Elisabeths grottan, Anna-
Maria grottan, Eelvedere, och Tartarus samt Kaharienberget.
Detta sistnämda är jemte den stora domen och
danssalen den mest storartade af alla de oförgätliga
syner Adelsbergergrottan i sådant rikt mått erbjuder.
Det består i en från tre sidor fritt uppstigande bergshöjd,
från hvilken resa sig, icke blott mindre enstaka
droppstenskolonner och fantastiska stalaktitbilder, utan
hundratals pelare af kolossal storhet i alla färgöfvergångar
från det mest bländhvita till det dunkelt rödbruna.
Det har erhållit sitt namn af folkfantasien,
hvilken i alla de förstenade bilderna trott sig se liksom
ett folk på väg upp till Golgata. Slutpunkten
i aet sköna skådespelet bildas af en droppstensformation,
som förvillande liknar ett högaltar, hvartill
ingen domkyrka i verlden kan uppvisa något jemförligt.

Dessa droppstensbildningar — hvilka i de sällsammaste
former stundom nedhänga som stalaktiter,
stundom resa sig som stalagmiter, illusoriskt återgif-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reseminnen/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free