Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kräk, min son, och förnämt skulle ju allting vara. Och
dem skötte hon därför själf och dref omkring med dem på
gärdena, och sedan skörden inhöstats, för sitt nöjes skull
förstås, och nu skulle det hampa sig så, att jag just ridit
ut på jakt, och — det var då min skuld — hundarna
sprungo öfver gränsskälet mellan ägorna och beto ihjäl
fru Groterjahns kalkoner. Nå, vindthundarna låta visserligen
hetsa sig till att jaga, men de vilja ej låta locka sig
tillbaka; jag kunde ingenting göra åt saken, jag kom ridande
och lofvade, att jag skulle skaffa henne andra i stället; men
nej! Hon var som en furie emot mig, hon lät inte beveka
sig, och så kom han, den stackaren, till stället — och honom
hetsade hon nu upp emot mig, och han frågade mig sturskt,
hvarför jag jagade på hans ägor? Och om jag inte visste,
att jag öfverskridit hans ’rättvisa’ — så sade han — och
den stackaren hade i mer än tio år jagat på mitt område,
den tiden då jag ännu inte brydde mig om den strunten!
— Detta var början, och sedan dess ha vi inte mera varit
tillsammans. Så kom den tiden, då jag ville flytta hit till
Rostock och låg i underhandling om det här huset, och de
ville också flytta hit till Rostock och hade underhandlat om
samma hus, ty det gamla eländiga skrofvet stod ju annonseradt
i tidningarna. Säljaren, bagaremästare Dutzkopp, ville
ha så mycket som möjligt för det gamla rucklet och hade
till hälften uppgjort affären med mig, till hälften med den
skojare till advokat, som han utvalt åt sig — nå, du vet ju,
att jag först måste utkämpa en långvarig process, innan jag
kunde få den ’rättvisan’» — här skrattade han bittert —
»genomdrifven att nödgas frysa här om vintern.»
»Min far, alla människor säga, att du hade rätten på
din sida.»
»Det är möjligt, min son, och jag ville också ha rätt.
Men hvad gjorde väl de nu — de kunde få ett annat hus
— men nej! De köpte det här intill. Hvarför? Af ilska
— för att de skulle kunna göra lifvet surt för mig.»
»Å, min far, det var väl inte deras mening.»
»Mening? Jag har endast sällan i mitt lif funnit
människor, som menat väl med mig.»
»Min far, försynda dig icke, du har ju så många vänner.
Så många bekanta du har, så många vänner har du äfven.
Förliden vecka var jag i Schwerin för Gustafs beväringsexercis’
skull, jag träffade där vår doktor, som inte ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
