Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förrättningar, klockringningen från tornet och sången i
kyrkan, och han ville också höra på. Det hjälpte ej,
sällskapet måste finna sig däri och satt nu och halfsof på grund
af den dåliga sömn de haft. Munda kunde icke finna sig
i Fleure-de-Marie’s öde och i furst Gerolsteins ädelmod, och
Stina, den halfvuxna tjänstflickan, gick med stora, runda
ögon och lurfvigt hufvud omkring i huset och sade alltjämt
för sig själf: »Den ugglan, den elaka ugglan! Mor, det
var väl en gammal häxa!» — och hon hade alls ingen
aning om, att hon själf såg ut som en lefvande uggleunge.
Nå, ändtligen var predikan och gudstjänsten slut, och
jag tror icke, att man i något syndigt hus inom hela
församlingen längtade så mycket efter slutet som i klockaregården,
hvilken dock skall vara på visst sätt prästerlig.
Klockarfar har senare med stor ledsnad och bedröfvelse
tillstått, att, hvad honom angick, djäfvulen helt och hållet
hade honom i sina klor; han hade under kyrksången ej
tänkt på något annat än skälmarna i Paris, och eftersom
pastorn drog något ut på predikan, hvilket han ibland
brukade göra, då han ville ståta något mer än vanligt, så hade
klockaren varit till mods, som om han velat draga prästen
vid kappan baklänges ned från predikstolen. Så hade
djäfvulen grasserat inom honom.
När klockaren kom hem, stodo hans hustru och Munda
och herr Nemlich och den halfvuxna tjänstflickan samt de
sex små framför dörren till hans skåp, såsom vi brukade
göra i våra pojkår, då vi kommo från skolan och togo plats
utanför skafferidörren, och längtade efter boken, såsom vi
efter smörgåsen, och klockaren trängde med långa steg
genom ringen, alldeles som tant Schöning brukade göra,
öppnade skåpet, tog fram boken, gaf den åt herr Nemlich,
alldeles som tant Schöning, förutsatt att boken var en smörgås.
Herr Nemlich satte sig nu i länstolen öfverst vid bordet,
klockaren tog med sin hustru plats i soffan, och de andra
satte sig på stolar rundt omkring bordet; den halfvuxna
tjänstflickan satt nederst, alldeles midtemot herr Nemlich,
och såg på honom med sina runda ögon.
Ingen företog sig något med händerna; ingen strumpsticka
och ingen nål rördes, och alla ropade med en mun:
»Nå, börja nu!»
Herr Nemlich slog upp boken och började: »Vi stannade
i går vid det förfärligt gripande ställe, där skolmästaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
