Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herr Nemlich kysste nu klockaren och hans hustru
och de sex små och till sist äfven Munda, och klockaren
kom i dag ej med någon invändning däremot, antagligen
af förbarmande med sitt barn, ty Munda grät bittert och
framstammade endast med möda orden: »Du skrifver väl
någon gång!»
Hon hade i sin sorg alldeles glömt bort fadern och
kallade honom för »du». Herr Nemlich lofvade att skrifva
och visade i det hela mycken sinnesnärvaro.
Han begaf sig nu till kyrkoherden och sade, att han
ville rekommendera sig hos honom, ty i öfvermorgon skulle
resan anträdas, och i morgon måste han packa, och han
ville bedja honom gifva sitt förord till en lämplig plats
— om tredje lärareplatsen i Zwiebelsdorf nämnde han
ingenting.
»Ni tänker således verkligen företaga den där resan?»
sporde kyrkoherden. »Har ni också gjort tillräckligt klart
för er, hvilka anspråk man har på er, och skall ni kunna
tillfredsställa dem?»
Detta var då en riktigt enfaldig fråga af kyrkoherden.
Herr Nemlich hade i tre veckor å rad lärt sig utantill, och
han skulle ännu icke kunna »tillfredsställa»!
Herr Nemlich kände sig därför också högligen kränkt
och sade mycket bestämdt: »Herr kyrkoherde, ni kan fråga
mig hvad ni vill, om Venedig, om Atén, om Ithaka, om
Ulysses, om Perikles, om Themistokles, om Alkibiades; till
exempel om Konstantinopel, hvarmed jag började för tre
veckor sedan: Konstantinopel, af turkarna kalladt Stambul,
äfven Istambul, är hufvudstaden i det turkiska riket; det
har 6—700,000 invånare, noggranna siffran känner man
icke.»
»Det är bra, det är bra!» sade kyrkoherden och drog
litet på smilbandet. »Det påminner om frågan: huru högt
är Sinai berg? Ja, det är mycket bra; men man skall nog
göra er många frågor, som edra böcker icke besvara.»
»Herr kyrkoherde,» sade herr Nemlich, »om ni har
någon, hvari det står, så ber jag er låna mig den, jag skall
taga mycket väl vara på den. Jag lär mig det alltsamman»
— och han kom sålunda att göra alldeles som hans
skolkamrat Jockum Klähn, ty denne skulle, som vi sett, lära
sig alltsamman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
