Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FJÄRDE KAPITLET.
Huru Jockum Klähn upptar underrättelsen om den stora resan och huru
hans förslagna hufvud tänker sig allt vid detta tillfälle. — Karl
kommer och tar afsked och har ingen aning om, att en festmåltid
är ordnad åt honom bakom fru Groterjahns muslinsgardiner. —
Herr Nemlich uppträder bildad i den bildade familjen. — Han blir
anhållen på bangården. — Herr Jahn med det första, herr
Groterjahn med det andra tåget. — Berlin. — Allehanda frågor: Hoff
eller Daubitz. — Huruvida apor också kunna tala. — Gud bevare
oss! Paul, huru kommer du till Berlin? — Huru kan Schiller
komma fram med sådana dumheter?
»Jockum,» sade vid denna tid den gamle herr Jahn
en morgon till sin betjänt, då denne låg framför kakelugnen
och blåste på kolen, »Jockum, hurudant är vädret?» och
trädde själf ut ur sin sängkammare.
»Jo, herre det biter litet i skinnet, och för att vara
bara tio dagar före påsk förefaller mig vädret väl oförskämdt.
Barberaren sprang här förbi i morse — han trafvade framåt
i sin korta rock och skrek till mig, att vi haft sju grader
kallt i natt.»
»Nå,» brummade den gamle för sig själf, »resan börjar
bra; men längre ned blir det väl varmare. Tag in kaffet!»
Då Jockum gått, närmade sig den gamle fönstret och
såg ut på gatan: »Det är en dårskap, som jag tänker begå,
men det hjälper icke! Alla människor, som hålla något af
mig, som verkligen hålla af mig, uppmana mig att resa, och
det kan då i det hela göra mig detsamma; jag känner
människorna här lika litet som dem, jag skall träffa där! Och
det får jag då säga, att de böcker om Turkiet och Grekland
och Venedig, som doktorn skickat mig, just icke stött mig
för hufvudet, och jag har verkligen god lust att bese de
härliga byggnaderna och länderna; men helst ville jag ändå
veta, hurudana förhållandena där äro, huru människorna lefva
där och hvad som växer på deras åkrar.»
Nu fick han på andra sidan gatan se lille Paul begifva
sig till skolan; han hade redan förut lagt märke härtill.
»Jockum,» frågade han, när denne kom in med kaffet,
»hvarför går Paul numera alltid på andra sidan gatan? Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/reskonst/0062.html
