Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu; men man sa’ mig likväl den tiden många vackra saker
om min dans.»
Sedan ombytet med rummen försiggått, innan man
gick till hvila, och den gamla damen i sitt hjältemod gått
lugn och säker upp på sitt rum, för att sofva vägg i vägg
med den farlige gubben Jahn, och Groterjahn hade sagt
»god natt», yttrade Helena, då hon lade sig, till sin mor:
»Mamma, hvad är det för en gammal, intressant dam? Så
vänlig och artig hon är, och ännu så barnslig för sin ålder!
Jag gläder mig mycket åt hennes ressällskap, jag skall
verkligen hålla mig mycket till henne.»
»Ellen, mitt barn, du vet, att din mor aldrig uttalar
förhastade omdömen öfver personer; men det här gamla
fruntimret hade jag klart för mig redan i Rostock, då jag
såg, med hvilken framfusighet hon återfordrade sin ask af
herr Nemlich. Liksom om någon af vårt sällskap ville
bestjäla henne!»
»Men, mamma, det var väl rätt gjordt af henne att se
efter sina saker.»
»Då hade hon kunnat göra det med tillbörligt afseende
på oss. Nej, hon är en gammal obildad, påflugen person.
Huru kan hon komma och sätta sig här hos mig, utan att
vara presenterad? Hur kan hon oupphörligt kalla mig ’min
dotter’, ’min kära dotter’. — Och den vill till
Konstantinopel! Då kan ju hvilken krämarfru som helst från en
småstad komma och göra denna resa.»
»Mamma, vår mormor ...»
»Hella, mitt barn, du vet att jag gärna inlåter mig i
samtal med dig, för att ge dig tillfälle att i hvarje riktning
bilda din själ, men på detta kapitel förbjuder jag dig att
inlåta dig.»
Därmed var också samtalet slut, modern gick förargad
och Helena tyst och stilla till sängs. Fru Groterjahn
grubblade öfver, huru hon skulle kunna bringa sitt hus’ glans
på fötter, och Helena lät sina tankar ila från södern till
norden som snabba svalor, bringa hälsning från de varma
trakterna och på sina lätta vingar föra solsken till det kalla
landet.
I rummet intill gingo herr Groterjahn och herr Nemlich
med Paulus äfvenledes till sängs.
»Pappa,» sade Paul, »vet du hvad? Den gamla frun
tycker jag riktigt om. Hon kan berätta så trefligt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
