Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJETTE KAPITLET.
Resan fortsättes. — Den gamla damen observeras, afskys och utestänges
— Tvenne landsmän göra bekantskap. — Adelsberg. — Hvarför
Jockum här vill köpa sig en salamander och sedan är af den
öfvertygelsen, att den gamla damen ljuger. — Hvad Bore är för något.
— Hvarför modern springer omkring som en ligghöna, och Helena
sätter sig på den gamle Jahns knä. — Vreden är blind, den träffar
den orätte. — Adriatiska hafvet, och hur det kommer sig, att Jockum
Klähn icke blir förundrad för första gången under hela resan. — Ofvan
jord är det ingen konst; men under jorden. — Triest.
Två dagar därefter rustade Groterjahns sig åter till
afresa; man skulle nu taga vägen öfver stora Siemerling till
Triest. Då de kommo till bangården, stod den gamla damen
redan där i sin gråa kappa, men utan att bli dem varse,
emedan hon vände dem ryggen, och Helena sade: »Se,
mamma, där ha vi redan vår gamla, snälla granne;» och
hon tycktes ha god lust att gå bort och hälsa god morgon
på henne.
Men häraf blef det intet, ty fru Jeannette rusade med
henne in i den första vagn hon fick se, och Paul, som äfven
hade god lust att i all vänskaplighet springa bort till den
gamla damen, kastades af sin far hufvudstupa in genom
vagnsdörren, ty herr Groterjahn hade en utomordentligt fin
takt i afseende på hvad som behagade och icke behagade
hans hustru, och nu läste han i hennes ansikte, att han
hade att vänta sig oväder för hela dagen, ifall den gamla
damen kom in i samma vagn.
Föremålet för fru Groterjahns skräck gick ännu en stund
med stor säkerhet och utan att på något sätt genera sig
fram och tillbaka mellan telegrafstolparna, som om de vore
hennes bröder och systrar, och när det ringde, steg hon upp
i den första vagn hon råkade på och tog där plats midt
emot en äldre herre. Hon hade ingenting annat hos sig än
en liten mecklenburgsk matpåse, hvilken hon måste hålla
mycket kär, ty hon hade den hela dagen i sitt sköte.
Folket arbetade på fälten och bland vinbergen, och
man kunde tydligt se, att här måste vara härligt, då våren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/reskonst/0088.html
