Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, Hanna,» sade den gamle såpsjudaren, »ser du, jag
tänkte som så: din affär har du uppgifvit, den sköta dina
tre gossar om — Zamel slaktar oxarna och levererar talgen,
och Adolf, som jag nu tagit med i affären, stöper ljus och
kokar såpa, och Bernhard, som är min äldste gosse,
köpmannen, han sätter saken i viften. Och därför tänkte jag
som så: du skall också en gång unna dig ett nöje, du skall
ännu en gång bese den jordfläck, där du först förtjänade
något egentligt, — och hvad din systerdotter Hanna skall
bli glad sen, när hon får se dig!»
Det kunde man då alls icke märka. Hanna hade af
förskräckelse låtit armen sjunka ned utmed sidan, och det
var helt naturligt. Om någon sticker den oriktiga ändan
af en tänd cigarr i munnen på sig, så smakar det riktigt
otäckt; om någon ville lukta på en flaska Eau de Cologne,
men tar miste och i stället sätter en flaska salmiaksprit
under näsan på sig, då är det äfven obehagligt; men ännu
obehagligare är det, när man alldeles nyss råkat på en baron
och så får en gammal såpsjudare stucken under näsan
på sig.
Fru Jeannette tyckte sig därför också vilja af skam och
blygsel rakt sjunka ned i jorden inför herr baronen; till
det yttre lät hon det icke märkas synnerligen, men invärtes
vred hon sina händer och kastade på Anton en blick, som
han alldeles riktigt uttydde för sig sålunda: »Hjälp mig nu,
din gamle fårskalle!»
Och Anton började: »Men min bäste ... äh ... bäste
... äh ...»
»Ja,» sade morbror Bors, »och på er, herr kusin, har
jag också tänkt; jag tänkte, att om Groterjahn kommer till
Konstantinopel, så ränner han fast med sitt tjocka hufvud,
liksom en oxe som vill med hornen genom en risvägg; du
måste därför fara med. Och, herr kusin, lita på mig, jag
hjälper er fram öfverallt. — Men är det inte gamle Jahn
från Lilla Barkow?» och därmed rullade den kostlige lille
figuren fram till Jahn, som just närmade sig sällskapet med
sin unge gulgröne vän.
»Hvad tusan!» skrek Jahn. »Hålles Kräplins marknad
här ombord, eftersom den gamle såpsjudaren, som jag alltid
brukar köpa mina talgljus af, spökar omkring här?»
»Ja, säg det. Men de gamle äro stolliga; när det
regnar, så bärga de sitt hö. Se bara!» och nu rullade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
