Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jo, husbond’, det är mycket, alldeles för mycket,»
sade Jockum, och tårarna strömmade ur hans ögon.
»Din mor är väl frisk, hvasa?»
»Ah, det fattas gumman ingenting; hon funderar väl
bara på att bringa mig i förlägenhet; men att pastorn vill
inlåta sig på något dylikt!»
»Nå, hvad är det då?» frågade gamle Jahn och skakade
honom.
»Jo, husbond’, jag skall bli ridknekt hos grefven på
Bartelshagen.»
»Och det är därför du gråtar?» skrattade gamle Jahn.
»Ja, herre, ni kan nog skratta, ni. Hvad bryr ni er
om, antingen jag blir ridknekt eller icke; men för mig är
det inte likgiltigt, att jag skall nödgas lämna er i sticket
så här i främmande land. Hvad skulle väl vår Karl säga,
om jag lämnade er här?»
»Du måtte inte vara rätt klok,» sade den gamle och
strök hans linhår ur pannan, »tror du, att du kan komma
så där tvärt ifrån fartyget och bli ridknekt? Nej, nu får du
allt hålla i, tills resan tar slut för oss.»
»Ja, det är mig också alldeles egalt, och vår Karl har
ju präglat in i skallen på mig, att jag skall sköta om er,
och det kommer ju alltsamman bara ifrån den där Didrich,
som satt det i hufvudet på gumman; hon har för resten
alltid talat om, att hon önskade upplefva den dag, då jag
fick rida i skinnbyxor framför grefvinnan. Men att pastorn
kan vilja låna sig till att göra mig sådana ledsamheter ...!»
»Hvad är det då för ledsamheter? Du stannar hos mig,
så länge du vill, jag kör inte bort dig.»
»Nå, då är det ju bra alltihop, herre, då kan gumman
därhemma för min skull gärna själf bli förridare; jag stannar
hos er och Paul!» utropade Jockum, i det han sprang upp,
vände sig mot Paul och sade: »Du är mig just en skön
pojke, Paul, som springer och talar om alltihop.»
Och Paul omfamnade honom och sade: »Seså, Jockum,
nu är ju allt bra igen,» och han förde honom fram till
skansen och där sågo de bort mot Istriens kust och de
sågo liksom de andra stad efter stad dyka upp och
försvinna, tills den sista landtudden bakom dem sjönk i töcken
och de styrde ut i öppna hafvet. Och det hade blifvit
afton, och alla sökte att få sig hvila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
