Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fönstret flög återigen upp och sjön brusade åter in.
Det såg nästan ut som om allt detta anstiftats för att
underhålla damerna.
Emellertid började dagen gry, och nu kom Paul och
ropade till Helena, och medan de båda ännu samtalade med
hvarandra, ramlade något utför salongstrappan, och när det
kom in i salongen, stönade det förskräckligt, men kraflade
sig slutligen upp och sade: »Gud bevars väl! Här spelas
det då riktigt boll med en.»
»Jockum, är det du?» frågade Paul.
»Riktigt,» genmälde Jockum. »Men hvad gör du här,
Paul? Kan du då inte ligga i ditt hål? Du är väl af samma
sort, du som min husbonde? Han sitter också där uppe
och sätter näsan i vädret eller stirrar ned i böljorna. Husbond’,
säger jag, kom nu ned och lägg er! Tror du, att jag kan
få honom till det? Ni förkyler er här, säger jag. Dumt
prat! svarar han. Ja, säger jag, ni kan nog prata, men se’n
får jag på pälsen af vår Karl. — Då körde han bort mig,
och jag har suttit hela natten bakom skorstenen, för att
jag skulle kunna hålla ögonen på honom. En gång började
det också vända sig inom mig, men jag undanbad mig
vackert. — Men, Paul, då båda seglen gingo öfver bord
och halfva skansklädningen förut slets bort och när sjöarna
sedan slogo ned i maskinrummet — ser du, då blef det gult
och grönt för ögonen på mig med, fast jag är sjövan och
har farit med Fritz Swart och Ketelhaun. Men när jag såg
den utländske kaptenen fortfarande regera där uppe på
kommandobryggan, ser du, då höll jag i mig, och jag blef
då äfven varse, att de vände, och nu fara vi helt beskedligt
tillbaka till Triest, eller hvad det heter, ty sådant förstår
jag mig på, eftersom jag är sjövan. Nu, sedan dagen börjat
gry, har vinden lagt sig igen, men sjön går ännu hög, må
du tro! Du tycker ju om att gunga och vippa, af den
sorten kan du få nog där uppe.»
Paul var en liten rask pojke, men när Jockum berättade
honom detta så omständligt, började han likväl känna en
lätt rysning, men han glömde dock ej det uppdrag han fick
af Helena för moderns skull, utan frågade: »Är gamle Jahn
ännu kvar där uppe?»
»Så du frågar, Paul! Jo, han är inte rädd, han, han
sitter där styf som en pinne och rör sig inte, utan låtsar
som om han skulle ha kommandot öfver det hela.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
